Global Historia är visserligen inget nytt och
ett antal historiker från förr har ägnat sig åt ämnet, med mer eller mindre globala ambitioner, då ofta kallat världshistoria.

Till pionjärerna har hört Arnold Toynbee, Fernand Braudel och Immanuel Wallerstein. För sin tid, med dess begränsade räckvidd,
kan även Herodotos och Ibn Khaldoun, sägas höra till traditionen, genom sina breda grepp.

De senaste 10 åren har emellertid många
fler gett sig in i leken, inte minst pga att globaliseringen har tilltagit. Ja ett av debattämnena har just varit om detta är
ett nytt fenomen eller har funnits sen långt tillbaka (ibland då kallat tidig eller "arkaisk globalisering").

Intensiteten i denna senare globala historia, märks inte bara genom ett stort antal böcker, utan också genom konferenser och andra aktiviteter.

Det som kännetecknar den nyare globala historien - och delvis skiljer den från mycken tidigare världshistoria - är koncentrationen
på de långa linjerna ("long durée", ett begrepp från Braudel), på kontakter och jämförelser mellan olika civilisationer samt - förstås - genom betoningen på hela globaliserings-begreppet.